"Det smäller vilken sekund som helst nu! Ya Basta är i fronten med sina vita overaller. AFA har formerat en grupp bakom. Resten av oss väntar bakom frontlinjerna". Det här meddelade K.W. kl 17:10 från sin mobiltelefon inne på Hvitfedtska Gymnasiet.
Varenda en av oss var bakom de där sköldarna.
Vi, Norra Europas vita overaller, åkte till Göteborg för att delta på de europeiska ledarnas möte för att skapa utrymmen, där alla kunde framföra sina åsikter om Europa. Vi krävde särskilt inkluderandet av olika diskriminerade minoriteter, som illegala immigranter, i beslutsfattandet.
Vi berättade öppet om våra mål och metoder för alla. Vi annonserade vår intention om aktiv civil olydnad och vår tanke om icke-våld, våra kroppar och våra ord som våra enda vapen. Vi håll våra löften.
De vita overallerna och det svarta blocket
I Göteborg fortsatte vi introducera våra tankar om icke-våldslig civil olydnad, och där fanns ett anmärkningsvärt samförstånd som utvecklades kring denna idé. Också det svarta blocket gav ett offentligt uttalande om sin taktik, som var menad att vara konfrontativ och aktiv, men också icke-våldslig.
De vita overallerna och det svarta blocket skulle ha en gemensam koordinationsgrupp. Alle de olika grupperna närvarade i stormötena som organiserades för att koordinera aktionerna. Det här är en så pass viktig politisk faktor, att det inte är meningsfullt att tala om händelserna i Göteborg utan att nämna det.
Göteborg – torsdag 14 juni
Raden av händelser började på morgonen när polisen omringade Hvitfeldtska Gymnasiet, där de första vita overallerna och medlemmar av flera andra grupper hade inkvarterat sig. De instängda människorna började genast bygga barrikader och inledde diskussioner för att finna lösningar på situationen.
Polisen meddelade i förhandlingarna att alla i skolan var misstänka för att förbereda akter av våld.
Polisen påstod också att det fanns vapen inne i skolan. Polisens sista förslag var att de vita overallerna skulle få gå ut från skolan med sin utrustning. Det enda villkoret var en icke-specifik genomsökning utom synhåll för andra demonstranter. Vi vägrade, eftersom vi inte ville svika våra kamrater och lämna dem ensamma till polisens godtycke.
I det gemensamma mötet för alla instängda togs ett konsensusbeslut om ett försök att komma ut från området icke-våldsligt och att ansluta oss till demonstrationen mot George W. Bush i närheten. Vi formerade ett marchtåg på ungefär 500 personer, ungefär 30 vita overaller med sina skydd som dess front. Det svarta blocket formerade sig för att stödja oss. Vi försökte åtta gånger att bryta polislinjerna för att komma ut från området. Efter det sista försöket beslutade vi oss för att återvända tillbaka till skolan. I det läget attackerade polisen oss med hästar. Polisen använde skoningslöst våld mot retirerande personer, och angrep också människor som följde situationen som komplett utomstående. Tack vare våra skydd, fick vi inga allvarligare skador, även om en av våra kamrater slogs medvetslös. Det svarta blocket gjorde sitt i förhindrandet av polisens hämnd och den skoningslösa nedslagningen av människor genom att försvara sig själva och de andra.
Polisens attack var en fullständigt militär operation, som utfördes med hundratals polismän, dussintals hästar och hundar och två helikoptrar. Själva omringandet utfördes genom att blockera skolan med transportcontainrar. Vi vet att polisen hade tränat in denna operation i förväg.
Hvitfeldtska Gymnasiet fungerade som gemensamt Convergence center för alla grupper. Genom att ockupera skolan, stoppade och förhindrade polisen den demokratiska process där demonstranter försökte att gemensamt besluta om aktioner i grupper, block och stormöten. Med andra ord, diskussionen om metoders begränsningar och mål omöjliggjordes av polisen. Polisen grep också medvetet människor som skulle ha en viktig del i koordinerandet av aktionerna. En av uppgifterna för dessa människor var att se till att överenskommelser om gemensamma angelägenheter kunde hållas.
Polisen meddelades flera gånger att förstörelsen av samordningen kunde leda till en fullständigt kaotisk situation. Polisen förstod situationen och tog ansvar för konsekvenserna av sin attack.
Göteborg – fredag 15 juni
På morgonen samlades demonstranterna till ett protestmöte för att försöka komma nära toppmötesområdet. Detta skedde på ett fullständigt spontant och oorganiserat sätt, eftersom det föregående dagen hade förstört all planering. Demonstrationen stoppades nästan omedelbart i ett gatukvarter, och sedan attackerade polisen och isolerade det svarta blocket från de andra demonstranterna. Från det läget började fredagens sammandrabbningar. I själva verket är "svarta blocket" ett lite missledande begrepp i sammanhanget, eftersom det var mestadels frågan om en spontan aktion av individuella demonstranter. Det hade redan varit torsdagens polisoperationer som ledde till en situation som var omöjlig att koordinera eller begränsa människors aktioner.
Samma sak skedde på kvällen. En fredlig gatufest förvandlades till ett upplopp efter att polisen anlände och började bryta sönder evenemanget. Under sammandrabbningen sköt polisen ned en av demonstranterna. Vi vill betona att det inte var någon fråga om självförsvar. Den skadade demonstranten hade redan kastat sin sten och var på väg att gå. Mer specifikt var det en omåttlig hämnd – ett politiskt budskap. Stenarna besvarades med kulor, precis som i "intifadan" i Palestina. Vi vill också betona, att i sammandrabbningarna deltog många ungdomar, som inte är politiska aktivister, utan människor som har diskriminerats av nyliberal politik och vars framtid är fylld av osäkerhet – korttidsjobb igen och återigen. Dessa ungdomar deltog aktivt i sammandrabbningarna med polisen, men på ett helt oorganiserat sätt.
Göteborg – lördag 16 juli
Både vita overallerna och svarta blocket deltog i den stora demonstrationen på förmiddagen. De vita overallerna gick utan utrustning, med uppresta händer och tyst, med igentejpade munnar. På det sättet berättade vi att vi var obeväpnade och om polisens försök att tysta oss. Allting gick fredligt till, eftersom polisen höll sig undan. Många invånare i Göteborg förstod vår symbolik, som har fått en hel del uppmärksamhet i tidningarna i världen. Människor som följde demonstrationen applåderade oss från sidan av demonstrationsvägen. Den stora demonstrationen följdes av ett spontant möte mot polisvåldet. Demonstrationen omringades av polis i flera timmar. Senare på kvällen attackerade svenska arméns anti-terroriststyrka Schillerska skolan, "viftande" med sina kulsprutegevär. De inneboende i skolan tvingades ligga på marken i flera timmar. En tysk terrorist angavs som anledningen till båda operationerna. Givetvis kunde de inte hitta någon sådan. Även om det hade funnits en sådan terrorist, är det fullständigt oansvarigt att utsätta hundratals människor för fara, när det hade varit möjligt att gripa honom/henne någon annanstans utan att dra in utomstående.
I båda fallen greps många människor på ett fullständigt godtyckligt vis. Några av dem togs till ett avvisningsläger, och flögs därefter ut från Sverige.
Polisstrategin
Händelserna i Göteborg orsakades inte av påstådd oerfarenhet från polisens sida – tvärtom var de resultaten av en distinkt strategi. Polisen hade flera gånger annonserat att de vita overallerna var den grupp de fruktade mest och att de ville stoppa dem i förväg med alla medel och till varje pris.
Polisen fruktade samsynen som höll på att utvecklas runt den nya, icke-våldsliga metoden. En kravall är ett enkelt mål för polisen både politisk och praktiskt.
Självklart kan vi inte vara helt säkra på att det här var polisens mål när de genomdrev sin taktik som krävde skoningslöst våld, men det finns antagligen två alternativ:
1) Polisen försökte stoppa aktionen mot toppmötet till varje pris, medvetna om utgången: kravaller runt om i staden och deras egen skyldighet till masskriminalitet.
2) Polisen försökte avsiktligt reducera "Seattle-rörelsens" legitimitet och skapa orsak till undantagstillstånd, för att kunna utöka sin auktoriteter i Europa. I det här fallet skulle det vara frågan om en sorts "coup d'état" eller i varje fall ett försök till det.
I inget av fallen tror vi, att strategin varit beslutad enbart av Göteborgs polischef eller polismakten i allmänhet. Det måste noteras att statsminister Persson påpekat på ett distinkt sätt att polisagerandet utfördes i enlighet med formulerade mål, och att ledarna av flera europeiska länder stött honom, särskilt socialdemokrater.
Händelserna i Göteborg har stärkt våra föreställningar om gränser och avvisningar som centrala maktmedel. Vi hindrades från att passera i närheten av toppmötescentret med transportcontainrar och poliskedjor. Murarna som omgärdade mötesplatsen symboliserade samtidigt de murar, som byggts runt Europeiska Unionens yttre gränser för att hindra "oönskade" från att komma till Europa.
I Göteborg blev vi dessa oönskade människor, illegala utlänningar, objekt för visiteringar och avvisningar.
Den Europeiska Unionens ledare har uttalat att de vill exkludera demonstranter från EU:s medborgerliga rättigheter, särskilt rätten till fri rörlighet. Begränsningar av rörelsefriheten på politiska grunder har tillhört många diktaturers metoder. De europeiska medborgarna är inte jämlika ens i formell mening – tvärtom har många människors pass stämplats för att begränsa deras rörelsefrihet: en dissident, en flykting(den tyska lagen för att hindra flyktingars rörelsefrihet), en östeuropé(planerna på att införa en övergångstid för arbetskraftens rörelse från länder som kommer att inkluderas i EU).
Det som hände i Göteborg är del i ett större problem i att bygga ett demokratiskt och socialt Europa. Om Europa inte baseras på demokrati, om ledarna avfärdar medborgarnas åsikter(t ex den irländska folkomröstnngen om Nice-fördraget), är användandet av alltmer brutalt våld mot medborgarna oundvikligt. Det är också uppenbart att de sociala konflikter som blivit alltmer kritiska genom nyliberal politik kan komma att utbryta mer våldsamt.
Våld och användandet av vapen måste stoppas
I ljuset av händelserna i Göteborg tror vi att det är nödvändigt att genast bli av med de överdrivna skijelinjerna inom rörelsen så att vi i framtiden, särskilt i samband med G8-mötet i Genua, gemensamt kan koordinera demonstrationer på ett sätt så att vi respekterar skillnader bland demonstranter och samtidigt begränsa polisaktioner på ett beslutsamt sätt.
Både de vita overallerna och det svarta blocket har erkänt de politiska skillnaderna mellan grupperna, och även de olika tolkningarna av konfliktens kännetecken. Trots skillnaderna förstår de vita overallerna varför det svarta blocket försvarade sig själva och andra från polisaktionerna. Polisen var det enda element som attackerade i Göteborg.
Vi har uppmanats att ta avstånd från våldsamma gruppers aktioner. Vi skulle vilja påminna dessa som stöder avståndstagande: krossandet av en miljon skyltfönster legitimerar inte att skjuta människor.
Det fanns bara en sida som hade maskingevär, pistoler, lasersikten, hundratals containrar, hästar och specialstyrkor. I framtiden måste detta element avhålla sig från användningen av våld, om det inte vill göra situationen än mer kritisk. Jämfört med användandet av detta våldsamma maskineri i Göteborg, är det sekundärt att beveka stenkastande demonstranter till att använda icke-våldsliga metoder.
Politiskt och taktiskt tror vi inte att våld är en rationell metod. Hursomhelst - exkluderande, segregation och brytandet av ömsesidig solidaritet reducerar inte våld, tvärtom. Vi är beredda att diskutera med vartenda element, så länge som arrangemanget är jämlikt och inte exkluderar någon. Enligt oss är det enda sättet att förhindra händelserna i Göteborg från att hända igen att minska användandet av våld och vapen. Polisen måste göra detta ensidigt. För att reducera våldet föreslår vi följande krav:
1. Avväpnandet av poliser som möjligen kan komma i kontakt med demonstranter.
2. Avhållandet från attacker mot demonstrationer, sociala center eller andra ställen för medborgerlig aktion.
3. Erkännandet av fri rörlighet inom Europeiska Unionen.
4. Stoppandet av politiska genomsökningar av kroppar och hem.
5. Rätten av bära utrustning i demonstrationer som skyddar människor från polisens våld eller från politisk registrering, med andra ord rätten att bära sköldar, personliga skydd och masker.
6. Utfästelse om att svara med icke-våldsliga metoder på icke-våldslig civil olydnad.
7. Omedelbar frigivning av de som gripits i Göteborg och en opartisk undersökning av vad som har hänt.
8. Stoppandet av alla avvisningar.
Om dessa förslag genomförs av regeringarna, tror vi att det också finns ett samförstånd bland sociala rörelser om att inga vapen (stenar, påkar, molotovcocktails osv) kommer att användas i demonstrationer och att det finns en villighet att arbeta för framåtskridande i denna fråga. De flesta av förslaget är helt och hållet baserade på existerande lagstiftning. Vi uppfodrar bara staterna att följa sina egna lagar, och stoppa polisens godtyckliga aktioner.
Om priset för toppmötena är skottlossning, begränsningar av konstitutionella rättigheter, behandling av politiska aktivister som fotbollshuliganer, stängande av gränser och minskningar av mänskliga rättigheter(polisen grep över 1000 personer i Göteborg och pratade bara om ett par hundra "upploppsmakare", vilket uppenbarligen betyder att de har tillåtelse att gripa utomstående, för säkerhets skull), så skulle det vara bättre att inte hålla dessa toppmöten alls – med början från G8-mötet i Genua.
Vi de vita overallerna från kampen i Göteborg är mer övertygade än någonsin, om att det finns ett behov av att med alla medel – emellertid hållande på vår princip om att inte skada människor eller förstöra saker – stoppa barbarismen och den godtyckliga nedskjutningen av människor på europeiska gator.
Därför åker vi till Genua.
Vita overallerna från intifadans Göteborg